Etikettarkiv: barn

Lyssna på barn och unga – och ta förslagen på allvar

Ikväll snackade vi stad på Slottet. Tredje gången ”Snacka stad” ordnades var temat ”lyssna på barn och unga” och rikssalen var full. Det var förmodligen första gången på ett liknande arrangemang i Örebro som så stor del av tiden faktiskt ägnades åt att lyssna på de barn och unga som bjudits in för att berätta om sin syn på staden. Fredrik Welander skriver utförligt om kvällen här!

Där var förskolan som konsekvent jobbar med att upptäcka och diskutera staden, det var killarna som byggt en sin stad i Minecraft, eleverna på Risbergska som intervjuat andra unga om vad som är bra och mindre bra med Örebro, och klasssen på Karro som omgestaltat Olaigatan. Det var många tankeväckande iakttagelser (barn tenderar ju att se annat än vi vuxna…), många kloka synpunkter och flera imponerande konkreta förslag. Jag gick därifrån inspirerad och uppmuntrad, men också lite otålig. Otålig för att så mycket återstår att göra, men också för att så mycket av det vi redan gör borde ha nämnts så att vi kan ta steg vidare. För vi gör faktiskt mycket i Örebro för att få med fler barn och unga i stadsplanering och andra samhällsfrågor:

  • Vi har prövat medborgarbudget, ungdomsfullmäktige och liknande.
  • Trafikverket lyfter fram vårt arbete med bland annat järnvägsområdet som en förebild.
  • Vi har hittat metoder för att få in många barn och unga i arbetet med den fördjupade översiktsplanen för Vintrosa-Lanna-området och har gått vidare i arbetet ett liknande arbete i Vivalla.

Men självklart återstår väldigt mycket. Men det jag framförallt tror vi måste bli bättre på är att koppla ihop de olika processerna och låta barn/unga möta vuxna (inte bara tala till dem när de lyssnar) och att gå vidare från de kreativa idéerna till verkligt genomförande. Karro-elevernas projekt om hur Olaigatan kan bli mer levande och mindre trafikled är ett bra exempel.

Deras idéer är spännande och många av deras konkreta skisser borde kunna bli verklighet (där eller någon annanstans). Under hösten fattade Programnämnd Samhällsbyggnad beslut om ett ”Planeringsunderlag för Norrcitys utveckling” och självklart hade det varit spännande om elevernas arbete kunnat vara med i samrådet kring det programmet. Att det inte blir så är inte så konstigt: vi kände inte till att de jobbade med sitt projekt, och de kände inte till att vårt arbete pågick (dessutom är det självklart så att alla planeringsprocesser inte kan hållas öppna hur länge som helst: då och då måste vi ju också gå till beslut…). Hade vi lyckats koppla ihop de där processerna hade vi fått chansen att pröva en del av de följdfrågor som väcktes hos mig när jag såg deras förslag: Vart tar bilar och bussar vägen om Olaigatan stängs av? Blir gatan verkligen tryggare av att man tar bort biltrafiken (det tror inte jag)? Vad händer med handel och liknande om det blir svårare att ta sig till Norrcity med bil och buss? Frågorna förtar inte de idéer som eleverna presenterade, men för att den typen av projekt på riktigt ska påverka utvecklingen i Örebro krävs att man tar ett steg till efter den konstruktiva fasen: att man prövar de avskilda delarna mot helheten.

Alla kan inte göra allting, så självklart finns ett stort värde med att barn och unga (och vuxna) ägnar sig helhjärtat åt det projekt de brinner för – utan att för den skulle behöva vara ansvariga för helheten eller konsekvenser på trafikflöden, handel och annat… Men för att stadsplaneringen ska bli riktigt bra behöver vi koppla ihop delarna med helheten, och det ansvaret måste givetvis i huvudsak ligga på kommunen och på oss politiker.

Jag gav eleverna från Karro mina kontaktuppgifter med uppmaningen att höra av sig så vi kan sätta oss och gå vidare från deras spännande idéer för Olaigatan.

Är barns uppväxt en hård fråga?

Brukar inte skriva ord-för-ord-manus men gjorde det idag, till min inledning i debatten om Samhällsbyggnadsområdet. Så jag lägger ut det manus jag inte riktigt höll mig till…:

När jag växte upp så var idrott när vi barn i kvarteret spelade fotboll på gräsplanen bakom husen eller spelade landhockey på gatan med hemmasnickrade mål. Så var det för väldigt många andra här inne också, tror jag.

Det där skulle jag vilja att fler barn fick uppleva. Att alla barn fick uppleva det. Gräsplaner, trygg gatumiljö, kompisar att leka med, en aktiv fritid, grönområden nära där man bor.

Och ska vi vara ärliga så kommer ingen gå upp idag och säga att det där var det dummaste de hört. Ingen kommer argumentera emot att det är viktigt att barnen har en bra uppväxt, med aktiv fritid, grönområden och trygga områden.

Alltså borde vi ganska lätt kunna enas om att samlas för Örebros bästa. För barnens bästa. Att vi här och nu skulle kunna klara att skapa breda överenskommelser som utvecklar Örebro och ger nya möjligheter till fler.

Fast det kommer vi inte ägna den här debatten åt.

Vi kommer att diskutera hur stora besparingar som är rimliga att göra på Samhällsbyggnadsområdet. En del oppositionspartier kommer vilja spara mer, ta bort fler miljoner från detta område.

Jag skulle säga att de därmed sparar på förutsättningarna att ge barnen just den där uppväxten som vi nog är rätt överens om att vi vill bidra till att skapa. Och jag skulle säga att de därmed minskar förutsättningarna för att vi ska ha råd med viktiga satsningar inom skolan, förskolan, vården och omsorgen.

Samhällsbyggnadsområdet handlar i korthet om två frågor:
För det första: Hur kan vi använda våra gemensamma skattepengar till bibliotek, fritidsgårdar, föreningsbidrag, kulturskola, idrottsanläggningar och mycket annat så att vi därmed skapar ett så tryggt, utvecklande och attraktivt Örebro som möjligt?
Och, för det andra: Hur bygger vi Örebro så att det skapar bästa möjliga förutsättningar att växa och ge nya resurser just till fritidsgårdar och föreningsbidrag, men också till skola, förskola och omsorg?

På ingen av dessa frågor är svaret att betong är viktigare än barn.
På ingen av dessa frågor är svaret att asfalt är viktigare än äldrevård.
På ingen av dessa frågor är svaret att mindre satsningar på barn och ungdomars fritid gör Örebro bättre för barn och unga.

När vi nu under kommande år satsar på ett växande Örebro som ger bättre möjligheter för alla, och särskilt för barn och unga, så är det mycket som ska göras:
– Det ska bli fler helgöppna fritidsgårdar och förstärkt fritidsverksamhet för 10-12 åringar.
– Satsningar på trygghet, med bättre belysning, nattvandrare och trygghetsjour och prövar flexibel nattbuss, där resenärer kan stiga av mellan två hållplatser för att komma närmre hemmet.
– Vi utreder förutsättningarna för ett nytt bibliotek och en fullstor fotbollshall i Vivalla.
– Vi förbättrar busstrafiken och engagerar fler kring hur Örebro kan bli en ännu bättre cykelstad.
– Arbetet med att förbättra Norrcity fortsätter och vi lyssnar på – och bryr oss om – cityhandelns förslag på förbättringar.
– Vi underlättar för fler att bygga billigare villor som fler människor ska ha råd med och vi ser till att det blir fler studentlägenheter.
– Vi har återstartat arbetet med Truckstop och fortsätter arbetet med att underlätta för växande företag att skapa nya jobb och tillväxt.
– Vi gör det lättare att sopsortera och vi höjer kvaliteten och informerar bättre om snöröjningen.

Om jag vore riktigt naiv skulle jag nu tro att oppositionspartierna skulle gå upp och säga: ”Vi hade fel, klart vi inte ska låta bli att satsa på mer öppet på fritidsgårdarna. Klart vi inte säger nej till fritidsverksamhet för 10-12åringar. Klart vi inte säger nej till ett nytt stadsbibliotek.”

Och eftersom jag tror att vi ganska lätt skulle kunna enas om en massa förslag för att göra Örebro bättre för de barn som växer upp här så slutar jag inte hoppas och tro på det. Att vi här och nu skulle kunna klara att skapa breda överenskommelser som utvecklar Örebro och ger nya möjligheter till fler barn och unga.

Det ska bli spännande att höra vad som sägs i den här debatten…